I natt drömde jag att jag åkte bak i tiden. Jag befann mig på ett tåg på 1700talet ungefär och alla mina vänner omringade mig. Tåget var påväg till ett stort slott där mitt bröllop skulle äga rum. Jag var hysterisk och grät samtidigt som mina väninnor sminkade mina läppar blodröda. Vi hade alla stora vackra klänningar och jag minns att jag verkligen försökte komma på vad mannen jag snart skulle gifta mig med ens hette!? Väl framme i slottet hände allting så snabbt. Jag kunde dock inte röra mig. Nu var jag en man. Mannen rusade runt i slottet, ivrigt och han gömde sig på de perfekta gömställena. Han visste att han var tvungen att vara snabb. Plötsligt var han jagad och han såg ett fönster. Han sprang mot fönstret och upptäckte att det var väldigt långt ner. Men om slottet inte är gjort av hård sten kanske han kunde glida nedför sidan? Han prövade med sin sko och mycket riktigt smulade slottsväggen ihop sig som farinsocker och han gled fort nerför väggen. Mannens häst stod en bit bort och han red fort iväg. Scenändring och mannen var nu med mig. Vi var hemligt kära och förtvivlade. Jag hade rymt och min stora vackra klänning var smutsig och ivägen. Vad skulle vi ta oss till? Vi var nu på rymmen...