God morgon.
Denna dröm tål att avreagera sig med i skrift.
Det var länge sedan jag hade en sådan obehaglig och verklig dröm.
Och det märkliga var att när jag vaknade så hade jag Beatels låt "Yesterday" i huvudet. DET är också märkligt passande...
Som vanligt satt jag och dö-kollade på internet och klickade runt för att hitta något intressant. Dött och trist som vanligt. Det mesta var under censur nuförtiden. Men då klickade jag in på en hemsida som hade frågor man kunde svara på. (Kommer inte ihåg vilken hemsida) Jag svarade på utan att lägga så stor vikt på det och helt plötsligt slog det mig! VAD FAN SVARADE JAG PÅ NU? VAD UTTRYCKTE JAG NU FÖR NÅNTING? Jag fick panik och jag insåg ganska snabbt vad jag hade gjort. Jag agerade fort så utan att egentligen tänka mig för så ringde jag Nils i panik. Han tyckte att jag skulle låsa alla dörrar i Innervik, han skulle också komma förbi och så la vi på. När jag kom till balkongdörren stod det redan en kvinna där. Hon var elegant, kort mörkt hår och höga klackar.
-"Men anna, hur tänkte du nu?" kvinnan såg bestämd ut men en hint av ödmjukhet kunde jag höra i hennes röst.
-"Nu förstår jag ingenting! Vad har jag gjort?"
-"Anna du vet mycket väl om reglerna. Vad jag minns så har du ringt mig för några år sedan och då berättade jag väldigt ingående om våra regler."
Det började då sjunka in för mig. Jag började förstå att det var på riktigt. Det skulle inte gå att komma undan denna sak utan nu var det försent. Nils kom in genom dörren och stelnade till direkt han såg kvinnan.
Jag hade inte bara satt mig själv i sktien utan nu var även Nils med i all skit. Jag kände ännu mer hur jag höll på att svimma så jag försökte förhandla med kvinnan.
-"Men kan vi inte vara där i några år och sen få komma hem igen?!?"
-"Som sagt, reglerna är såhär. Dom som bryter mot våra regler och uttalar sig i skrift eller på internet en egen åsikt om fel parti måste vi plocka bort dessa människor. Och du har säkert också förstått nu att vi måste plocka bort Nils eftersom ingen som vet om detta kan vara fri.
Nils stod stadigt, han var blek i hela ansiktet men han var bestämd.
Jag förstod nog inte vad som höll på att hända...Jag hade brutit mot säkerhetsregler och alla som gör det måste till en speciell plats som ingen vet om var den ligger. Och det värsta av allt är att ingen heller får veta om vars du är eller varför. Jag hade en dag på mig. En dag!! Dagen efter misstaget och sedan skulle jag och Nils bli hämtade. Vi skulle inte ens få vara tillsammans där. Den där platsen hade jag hört många saker om om. Var det verkligen så hemskt som man hade hört? Eller försökte dom bara skrämma en? Det är ju trots allt där jag ska befinna mig dom resterande åren av mitt liv! Tanken av att aldrig få träffa min familj gjorde mig oerhört ledsen. Jag ville inte heller att dom skulle oroa sig för mig och undra vars jag tog vägen. Jag fick inget säga.
Vi lämnade Innervik och jag minns hur jag blickade bak från bilen mot det stora röda huset och att jag tänkte på alla minnen jag har och skapat i det huset. Huset utstrålade frihet. Nu hade jag förstört min frihet. På en sekund. En knapptryckning och min och Nils frihet var förbi. Stället vi skulle föras till kändes som askaban. Jag hade utövat magi i muggelstaden och nu kom myndigheterna för att låsa in mig. Fruktansvärt obehagligt!!
Den andra dagen gick åt till att besöka så många som möjligt. Alla andra var sig lik och jag försökte att vara mig själv och bara njuta av vår dag tillsammans. Jag passade på att sjunga, leka med mina kusiner, träffa släkten och bara njuta. Tanken av morgondagen var dock hela tiden med mig...
Jag ville inte lämna min mamma och pappa. Jag ville bara få dom att förstå vad som skulle hända. Jag tänkte på att skriva ett brev men jag insåg senare att jag hade förstört för mycket redan.
När jag vaknade upp slog det mig att jag var fri. Vad var det som skapade denna dröm? Det kan ha varit en dokumentär jag såg för några dagar sen om andra världskriget för där blev människor intervjuade om deras bild om kriget och hur fria dom kände sig då allting var över. Att drömma såhär kan vara så utmattande, ensamt och samtidigt bra. När jag vaknade i morse var jag först förvirrad men det slog mig ganska fort att jag var fri. Jag skulle inte försvinna och jag ska senare ikväll träffa hela min släkt! Det är så självklart för mig och för många här. Vi har varandra och vi får göra som vi alla vill. DET är häftigt det!
"Yesterday
All my troubles seemed so far away
Now it looks as though they're here to stay
Oh, I believe
In yesterday
Suddenly
I'm not half the man I used to be
There's a shadow hanging over me
Oh, yesterday
Came suddenly"
All my troubles seemed so far away
Now it looks as though they're here to stay
Oh, I believe
In yesterday
Suddenly
I'm not half the man I used to be
There's a shadow hanging over me
Oh, yesterday
Came suddenly"
/ comments
